Att katalogisera sina skivor är ett fantastiskt sätt att få en känsla för samlingen. Man skärskådar skivorna på ett sätt man inte gjort tidigare, och efteråt vet man verkligen vad man äger, och inte minst kan man presentera det för andra intresserade. Man behöver inte använda något avancerat databasprogram, utan kalkylprogrammet Open Office Calc, vilket dessutom går att ladda ner gratis, duger alldeles utmärkt. Börja med att strukturera rubrikerna, förslagsvis följande: Artist, År, Titel, Format, Etikett, Katalognummer, Land, Skiva, Omslag. Tror man sig behöva det kan en speciell kolumn för kommentarer också vara användbar. |
'Artist' och 'Titel' torde vara självklart, men var noga med att få med all information samt att vara konsekvent. Ibland står det något olika på skivetiketten och omslaget, så se till att du får med den kompletta texten. |
'År' kan tolkas olika. Själv anger jag det år då skivan ursprungligen släpptes, medan andra anger det år den faktiska upplaga man äger släpptes, vilket kan vara senare om det är en ny upplaga som tryckts upp. Vill man ha utrymme för båda uppgifterna tillfogar man bara en extra kolumn, alternativt nöjer sig med att sätta ett av årtalen inom parentes. Nämnas bör, att det ofta inte är alldeles lätt att hitta årtalet för det faktiska skivsläppet i de fall det rör sig om en nyutgåva. |
Till format kan man förslagsvis använda följande kategorier: 7" (Singel/EP), 1-LP (Enkel-LP), 2-LP (Dubbel-LP), 12" (Maxi-singel). Inom parentes kan man sedan sätta ett 'B' för bootleg, 'P' för bildskiva, och 'PR' för promoskiva. Man kan även sätta ett 'G' om skivan har ett utvikbart omslag, ett s.k. 'Gatefold'. Rör det sig om en dubbel-maxi kan man t.ex. skriva 2 x 12", eller i det fall en maxi-singel följer med en LP som bonus, 1-LP + 12". |
Etikett är det skivbolag som skivan getts ut på. Det här kan vara lite lurigt eftersom huvudbolaget inom sin verksamhet kan ha flera mindre bolag. Exempelvis var Polygram en gång i tiden ett huvudbolag, vilket inom sitt hägn hade Polydor som en av sina s.k. 'Labels', och det är den sistnämnda man listar. Vad man är ute efter är alltså den specifika etiketten inom koncernen för den aktuella produkten. |
Katalognummer står för skivans unika ID-nummer, baserat på vilken etikett den släppts på. Det här kan också vara lite lurigt, eftersom ett bolag kan ha gett ett annat bolag en licens för att ge ut skivan, varmed det står flera katalognummer listade på skivetiketten, dels det nya numret, dels det gamla inom parentes för att nämna en variant. För att gardera sig kan man då lista samtliga nummer. Märk väl att katalognumren listas exakt som de står skrivna, med eventuella mellanrum, versaler/gemener etc. inkluderade, samt att eventuellt förekommande LC-koder aldrig tas med. Kom också ihåg att en dubbel-LP kan ha ett katalognummer för varje skiva, där man isåfall listar båda numren. |
Land avser den marknad skivan är ämnad att säljas på, inte det land där skivan är tillverkad. Inte sällan sammanfaller dock de två faktorerna, särskilt då det gäller mindre bolag, vilket gör platsen för tillverkningen till en bra utgångspunkt. I kombination med annan information kan scenariot dock ändra sig, något som vi ska återkomma till. |
Sist kommer rubrikerna 'Skiva' och 'Omslag', och den processen innefattar att gradera kvalitén på skivan respektive omslaget och dess innerkonvolut. För detta finns en standard som de flesta använder, med eller utan modifikationer. Den finns listad på Record Collectors Guild och används över hela världen. |