It's All About The Vinyl!

Det mesta som berör vårdandet av skivsamlingen handlar om sunt förnuft, men här är ändå en liten genomgång. Och när man f.ö. ser skicket på vissa skivor, då undrar man faktiskt om det där sunda förnuftet varit så självklart egentligen...

Under förutsättning att skivorna nu är rena och i bästa möjliga skick, börja med att undersöka om nålen på skivspelaren är ren. Avlägsna annars allt damm underifrån med en mycket fin borste. Byt ut nålen om den är sliten, eftersom den då kan skada spåren på skivan, och inte minst ge en betydligt sämre ljudupplevelse. Huruvida nålen är sliten eller inte ser du lätt under ett förstoringsglas eller lupp.

Se även till att själva skivtallriken är dammfri. Antingen blåser du av den, eller om den nu är väldigt dammig, torka av den med en lätt fuktad trasa av ett material som inte luddar av sig. Ska du vara riktigt noga, använd renat vatten.

Tumregeln när man ska ta ur skivan ur fodralet är självklart att man har rena händer, och att man försöker vidröra själva ljudspåren så lite som möjligt. Kanten och etiketten är det man får hålla sig till.

När du tar ut innerfodralet ur omslaget, håll i omslaget med ena handen och tippa det sedan försiktigt nedåt så att fodralet sakta glider ut en aning, samtidigt som du tar emot med andra handen. Vänd upp skivan igen och dra isär fodral och omslag. Håll i fodralet med hela handflatan under och tummen ovanför.

Detsamma gäller när du sedan tar ut själva skivan ur innerfodralet, med den skillnaden att handflatan under skivan nu ska vara böjd, så att du har fingertopparna på etiketten och inte vinylen. Detta gäller även tummen, som ska vara tryckt mot kanten på skivan, inte ovan- eller undersidan. Vad många inte tänker på när man tar ut skivan, är att den kan få repor redan här. Vissa innerfodral är ganska sträva och rispar skivan mer än man tror. Så det gäller att undvika mer slitage än nödvändigt.

När hela skivan sedan är fri, håll den i kanterna med båda händerna, och försök att undvika att vidröra ytan när du lägger den på skivtallriken.

Håll pekfingret under pliggen som sticker ut från pickupen och lägg nålen lätt och försiktigt på skivans början. Se till att det också är vinylens absoluta början, så att man även brukar den spårytan och får en lugn och fin ingång innan ljudet tar sin början. Ingångsspåren är lite glesare än ljudspåren, och det är lätt att det uppstår ett hack, vilket medför att pickupen abrupt hoppar fram till själva ljudspåret så fort man lagt på nålen, och det är inte någon angenäm start. Undvik också att ha skivspelaren avslagen och lägga på nålen medan skivan är stilla, för att sedan starta den, det blir en onödig forcering på såväl skiva som maskineri.

När ena sidan är genomspelad, gör till en vana att låsa fast pickupen i fästet medan du vänder sida, då undviker du att den ramlar ner på det tomma underlaget om du skulle råka komma åt den.

Vissa skivspelare har inte automatiskt stopp, och då får man föra tillbaks pickupen manuellt, låsa fast den och slå av spelaren för att få tallriken still medan man byter sida, sedan slå på igen och föra fram pickupen. Att byta sida medan skivtallriken fortfarande snurrar medför bara helt onödiga rispor på skivan. Ibland händer det att pickupen inte går tillbaka, även om man har automatiskt stopp, utan istället står och tuggar i slutet av skivan. Undvik detta och för tillbaks pickupen så fort skivan är färdigspelad.

Spela aldrig flera skivor ovanpå varandra, och lägg alltid på locket när du lyssnar, för att det inte ska komma in mer damm än nödvändigt eller ramla ner något på skivan eller pickupen. Inte sällan händer det också att locket plötsligt smäller igen om man har det uppe, varmed nålen hoppar till på skivan med ett hack eller skadad nål som följd i värsta fall. Kort sagt, eliminera alla onödiga misstag som kan leda till skador på såväl utrustning som skiva.

Har man en skiva där nålen hoppar framåt, eller står kvar och hackar på samma ställe finns det olika 'knep' att ta till. Exempelvis kan man lägga en enkrona eller liknande på pickupen så att nålen ligger tyngre, eller hålla ner den med fingret på det ställe där problemet uppstått. Jag rekommenderar det dock inte, eftersom det sannolikt gör mer skada än nytta, både på nål och ljudspår, och ofta hjälper det ändå inte. Har man problem med en skiva, borsta istället av eller rengör den.

Saknar man innerfodral till en skiva, så att den ligger direkt inne i omslaget ska man abslout skaffa ett nytt. Vissa föredrar den variant som består av genomskinlig plast i motsats till det rena pappersfodralet. Förmodligen repar plastfodralen skivorna mindre, å andra sidan upplever jag dem som sladdriga, och de viker sig lätt när man ska stoppa tillbaka dem i omslaget. Det finns även en mellanvariant, vilken förmodligen är det bästa alternativet, med papper på utsidan och plast på insidan.

När det gäller den yttre omvårdnaden bör man absolut också ha en plastficka som omsluter hela skivan. Det finns två varianter, för såväl singlar som LP's. En ficka av tjockare och tåligare plast, gjord i PVC, och en variant i lättare PP-plast (Polypropylén). PVC-fickorna är beständigare och inte lika glatta, men dyrare. Oavsett om man väljer det billigare alternativet utgör det ändå ett gott och betydligt bättre skydd än inget alls. Praktiskt är också för den som behöver, att köpa speciella fodral för bildskivor i lite hårdare kartong.

Trasiga innerfodral är vanligt, och det kan man lätt åtgärda med lite arkivtejp, vilken dels inte gulnar med tiden, dels blir nästan osynlig på papper. Var noga med att sträcka ut den riktigt bara, så att det inte blir några veck. Man kan naturligtvis fråga sig om det inte är bättre att låta bli att använda tejp på skivsamlingen? Förvisso har man då en orörd samling, men har man tänkt behålla skivorna för sin egen skull är tejp ändå ett alternativ, dels för att skivorna mår bättre av att inte ligga och skava mot omslaget, eller t.o.m. mot underlaget om även fodralet är skadat, dels därför att man förhindrar ytterligare skada på fodralet. Har det väl börjar rivas upp blir revan sedan större och större. Skulle det nu vara så att originalfodralet är i så pass dåligt skick att man ser sig nödgad att skaffa ett nytt, behåll då originalfodralet vid sidan om, men förvara skivan i det nya. För det mesta får både det nya och gamla fodralet plats inne i omslaget.

I de fall då även omslaget är skadat kan man ta sig en funderare på hur man ska gå tillväga. Omslagen blir inte lika snygga med tejpremsor på, eftersom ytan ofta är blankare och tejpen inte döljer sig lika lätt där. Man får helt enkelt göra en bedömning från fall till fall. Förvarar man skivorna i plastfickor får man ju ändå ett visst skydd, men ibland kanske skadan är så grov att det måste till något ingrepp. Vad gäller omslag och fodral som släpper i limningen fixar man det lätt med lite papperslim eller klister.

Skivorna ska hållas borta från fukt och förvaras i normal rumstemperatur, i en så dammfri miljö som möjligt. Nu är väl detta inte alldeles lätt att leva upp till i en hemmamiljö, om man talar kliniska termer, men man får försöka så gott det går. Använder man plastfickor som omsluter skivorna har man redan eliminerat en del av problemet.

Slutligen ska skivorna inte ligga plant, än mindre ovanpå varandra, utan de ska stå på ett jämnt underlag, så upprätt som möjligt, ej ihoppressade, och med luft emellan. Gamla läskbackar och dylikt är inte något bra alternativ, eftersom de kan ha en list i botten som är nog så vass, och detsamma gäller kartonger som kan ha ojämna kanter och vara häftade i botten. Använder du något av de alternativen, se till att lägga något i botten först, så att ytan blir helt plan.